Jag ämnar inte på något vis för­söka sam­man­fatta mitt 2012, eftersom det skulle vara att påtvinga Inter­net all­de­les för myc­ket jäv­lig­het i rela­tion till den jäv­lig­het som redan härs­kar här. Men det finns trots allt före­te­el­ser som hade tagit sig ut väl i en sådan jäv­lig sam­man­fatt­ning, såsom den döda sva­nen på foto­gra­fiet ovan. Den 27 novem­ber gick jag från mitt arbete på Rege­rings­kans­liet den korta pro­me­na­den till Åhléns City för att dröna runt på min lunch. På vägen till­baka, just när jag pas­se­rar Stads­tea­tern träf­fade sva­nen gatan endast några få meter från mig. Den stör­tade från him­len, och jag är osä­ker på om den dog av smäl­len mot asfal­ten eller om den redan var död när den bör­jade falla. Jag gis­sar på det senare, för annars borde väl döds­ryck­ningar och lik­nande ha ägt rum. Detta skulle kunna säga någon­ting om kul­tu­rens till­stånd, kanske. All­de­les till höger om min bild så satt en man som tiggde pengar (han sit­ter näs­tan all­tid utan­för Stads­tea­tern, jag hade sett honom där tidi­gare), som var ännu när­mare än jag var att träf­fas av him­la­krop­pen i huvu­det. Många andra stan­nade för att foto­gra­fera, och valde då att inklu­dera man­nen i bil­den. På dålig eng­elska för­sökte han för­svara sig, “I don’t want to be in your pictu­res! Stop taking my pho­to­graph!” Om man tyc­ker att det är obe­hag­ligt med döda sva­nar som fal­ler från him­len, så kan jag låta med­dela att det är än mer obe­hag­ligt med män­ni­skor som inte gör skill­nad på en död fågel och en levande man som är hungrig.

Pre­cis som jag under­strök när jag 2011 besva­rade detta for­mu­lär via Val­sen så bru­kar jag ald­rig annars svara på sådana, eftersom fråge­for­mu­lär i grun­den tycks kon­stru­e­rade för att utkris­tal­li­sera sin per­sona eller hinta om hem­lig­he­ter. Men jag gil­lar verk­li­gen detta! Samt att jag äls­kar att smsa.

reg­lerna
1. Ta fram din mobil.
2. Bläddra ige­nom din inkorg.
3. Stanna när du räk­nat till tio och skriv första meningen i sms:et.
4. Gör lika­dant på varje fråga.

 Detalj från Bot­ti­cel­lis Madonna with Child and Singing Ang­els. Det ser ut som att de vän­tar på att få sms?

1. Vad skulle du säga om din pojk­vän var otro­gen mot dig?
Same here!!!

2. Vad säger du all­tid till din bästa kom­pis?
What’s hap­pe­ning? What are you doing? Where are you? What the fuck?

3. Vad är det första du säger när en kom­pis blir påkörd av en buss?
Åter­kom­mer som sagt.

4. Vil­ket sms blev du mest berörd av?
Ja, men undan­tag för­änd­rar inte livet.

5. Vad säger din mamma innan du går och läg­ger dig?
Mitt gamla japanska bynamn var Ohayo ana­tano neko, grovt över­satt bety­der det, man­nen som kan tala med havet.

6. Vad skulle du skrika om du vann en mil­jon kro­nor?
Oh!!!!! Well, it’s still aval.

7. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?
Lyss­nar på Annie Len­nox och drab­ba­des av en plöts­lig läng­tan efter dig. <3

8. Vad vill du höra mest av allt?
Var tvungen att ta en extra klunk vin pga blev så upprörd.

9. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?
*bjäb­bar mot månen*

10. Din roman­tiska replik?
Har en kli­mak­te­ri­e­tant som omfam­nar mig bak­i­från och för mina hän­der fram och till­baka över den fuk­tiga leran. Jag kom­mer när pan­flöj­terna tyst­nat. 8ish.

11. Vad skulle du säga om du blev bestu­len?
Hej igen! Visst har du koll på att du beta­lar hand­pen­ning på 10% inom 1 vecka? Dvs 162.000 SEK.

Jag, lör­dag mor­gon den 24 novem­ber 2012, fram­för en stor karta över Antark­tis som tidi­gare hängt på Utri­kes­de­par­te­men­tet men som fick följa med mig hem efter deras senaste kartut­rens­ning. Nu hänger den i mitt var­dags­rum. Jag fick även med mig kar­tor över Vit­spets­ber­gen, Edgeö­arna, Nor­daust­lan­det och Stilla havet. Se så glad jag är över detta för­värv. Jag har tänkt väl­digt inten­sivt på att kanske mon­tera ned kar­torna från väg­gen och för­söka stryka bort deras vik­veck genom att lägga ett lakan mel­lan kar­tan och stryk­jär­net. Men de omfat­tande struk­tu­rella för­änd­ring­arna i min till­varo som skulle krä­vas för att jag skulle ta mig an ett sådant stryk­pro­jekt, är inte av denna värld.