Det vore ju synd om någon missade Vinca Minors invigningsutställning, som pågår mellan den 2a och 22a april. Adress: Frejgatan 14, Stockholm. Vernissage 2a april, 18.00. Öppet vardagar 12-18, helger 12-16.
28 mars
Jag undrar vem jag försöker lura. Jag gör bara någonting ogenomtänkt 1 gång per 1000 gånger, och jag beter mig heller inte illa på vare sig släktkalas eller andra festligheter. Jag har istället raggat välgörare, och gjort en grundlig genomgång av hur mycket jag måste jobba för att detta ska gå ihop. Jag har även tänkt fluffiga tankar om ”inspirerande inredning” – vilket aldrig tidigare slagit mig, och förmodligen är väldigt övergående. Kanske borde jag öppna någon sorts nätshop för prints av målningarna också – jag säljer ju faktiskt det ibland, även om jag inte skyltar med det eftersom det känns fult av någon anledning jag inte tänker gräva vidare i. Kom och köp! borde jag skriva här.
27 mars
Idag fick jag ett samtal från Japan om att jag fått en ateljéplats i Platform Stockholms nya ateljékollektiv. Jag har funderat på det länge, att jag behöver någonstans att ta vägen när jag sitter och målar – vilket jag hoppas ska motivera (läs. tvinga) fram någon sorts effektivitet. Med fuktig överläpp brukar jag läsa böcker, krönikor och bloggar om/av människor som – jag tycker inte om uttrycket, men – ”kastat sig ut”, alltså satsat på det de älskar att göra så till den milda grad att de faktiskt har någonting att förlora på det. Än så länge har jag inte gjort det. Jag må ha intalat mig det, men så är inte fallet. Det är heller inte det jag är på väg att göra, även om jag dunkar min egen rygg för tillfället. Men att spendera mer på hyran av en ateljé än vad jag lägger på min bostadshyra innebär givetvis något sorts risktagande, vilket gjort att jag vaknat vissa nätter av att käkarna låst fast sig och med en järnaktig smak i munnen. Jag är rädd för att investera i mig själv, det går långt tillbaka. Men: det är inte ofta jag stoltserar med att ha kommit till någon sorts insikt, men när jag väl aspirerat på ateljéplatsen så insåg jag att pengar spenderas på de mest löjliga saker, som sedan motiveras med att ”det är en investering”, när jag började gå igenom alla gånger jag hört det så blev jag illamående. What if jag investerar i det här, utan föreställningen att det ska betala sig – på en gång, eller överhuvudtaget någonsin. Jag vill göra någonting ogenomtänkt, och jag vill att det ska kännas ungefär som när man beter sig illa på ett släktkalas – även om jag väl knappt någonsin gjort det.
* * *
Lånade f.ö. fyra st böcker idag, inför påsken:
Bengt Böckman: Synvillor och tidsbilder, en monografi av Jan Torsten Ahlstrand. Skulle egentligen hämta en översikt över popkonstens utveckling (eh…) åt en låntagare (gymnasieelev), när jag av misstag tog fram denna bok och kände en nästan smärtsam samhörighet med Böckmans grafik, temperamålningar och akvareller. Vissa motividéer som jag burit på själv de senaste månaderna bekräftades på varje blad på ett sådant sätt att jag nästan skäms. Nu vet jag knappt hur jag ska gå vidare, får be att återkomma. Många av Böckmans målningar är inspirerade av Capri – jag inleder fas 1 i övertalning av snar semesterresa dit. Åh! Åh! Åh!
Isleken, av Christian Peters. Lånade den uteslutande eftersom jag älskar Isslottet av Tarjei Vesaas, och titlarna korresponderar ju tydligt. Att den sedan tycks vara ”en brutal saga med drag av mysteriespel och spökhistoria som utspelar sig den rekordkalla vintern år 1740 vid hovet i Sankt Petersburg”, att ”blod, brustna spinetter, en död elefant och medeltida bestraffningar hör till intrigen”, att ”språket är fyllt av poetiska kvaliteter och tjechovska stämningar” och att ”det är en roman som gränsar till både kammarspel och opera” … gör heller inte saken sämre.
”Och allt är förvridet”, av Emma Ångström, eftersom mitt förhållande går alldeles för bra, eftersom alla säger att den är så bra, och eftersom nästa gång jag har turen att träffa på Emma så måste jag ha någonting bättre att haspla ur mig än att jag ”gillar din blogg”. Allvarligt talat.
Frances Del 1, av Joanna Hellgren, eftersom Frankrike har en fantastisk serieutgivning och på omslaget är lilla Frances omgiven av vinthundar.
Bilderna är lånade från Bengt Böckmans hemsida. Han har även en utställning i Lund just nu, som jag definitivt skulle se om jag bodde i närheten.
in other words ♥
Today, I got a phonecall from Japan, about the fact that I’m going to rent a studiospot of my own at Platform Stockholm. I’m surprised, anxious and happy about it, although it’s domed to bring me some financial shortcomings in the nearest future. Then, I discovered Bengt Böckman, whom I from now on idolize.
19 mars
Den 18 mars, kl.23.28 blev jag färdig med den svåraste tentamen jag någonsin skrivit. På några veckors tid har jag långsamt rest mig ur misär och frustration över att jag inte är tillräckligt bra på matematik, att tänka i logiska strukturer och därur skapa funktioner, från att känna mig som en idiot varje gång jag öppnade dokumentet för att sätta igång på morgonen – till att slutföra någonting jag faktiskt kan vara stolt över, känna att jag på kort tid kan ta till mig sådant som till en början upplevs som ogenomträngligt. Under samma tid som jag med allt större iver lirkade upp uppgifternas syfte smälte isen utanför Lilla Essingen. Varje dag har jag mått dåligt när jag tittat ut och sett människor forma strömmande svarta punkter på den vita ytan. Jag har tänkt att om jag inte också går över isen innan den smälter, så är jag en dålig människa – synnerligen ologisk tankegång. Tror det handlar om att – mitt i alla uppgifter, stress, jobb, målande, gnisslande med tänderna på natten – känna att det räcker att gå utanför dörren för att uppgå i ett modigt och påpälsat kollektiv människor som vankar fram tillsammans. Men nu blev det alltså inte så.
Inom 48 timmar siktar jag även på att ha färdigställt min finaste målning någonsin (om jag får säga det själv, och det får jag ju – här), A matter of raising crystal from cabbage. Det firas med några dramatiska bilder på ett av världens bästa band, som jag hittade här.
in other words ♥
During a short period of time, I’ve learned more about mathematics and statistics, logical structures and functions, than I’ve done since I ended high school. At first, it all seemed hopeless and I was ready to give up. But now I’ve finished the hardest exam I’ve ever had to take on, and I’m so proud of my self. I celebrate by spending two days finishing up – what I believe will be – my greatest painting so far. Also, som fantastic photos of The Roots, which I found here.
12 mars
Igår överraskade P med ett förstoringsstativ/glas som jag kan använda när jag målar detaljer. Om jag ska måla av någonting kan den även hålla i fotografier o dyl. Det känns nästan som att den har en egen personlighet!
Obehagligt.
10 mars
Och precis när jag känner att jag sett tillräckligt många stop-motion-videor för att tip me over the edge of Kilimanjaro (vilket i och för sig vore romantiskt), så hittar jag en till.
#jobbar i övrigt ihjäl mig, tro inget annat
2 mars
Rick Astley would never give you up, let you down, run around and desert you, he would never make you cry, say goodbye, tell a lie and hurt you. But Dr. Gregory House will fight the power for you.
1 mars
(varning för ytterst fånigt inlägg: jag hatar själv att läsa om andra människors katter, nästan lika mycket som när de berättar om sina drömmar, samt deras drömmar om katter)
Jag förbereder mig inför en av de värsta nätterna i mitt liv. Imorgon ska jag åka tidigt på morgonen till veterinären och lämna in min birma, som ska sövas ned och få diverse ingrepp gjorda, vilket kostar lika mycket som jag tjänar på en månad. Detta möjliggörs genom att hon fastar hela kvällen – och natten – innan vi åker. I normala fall sätter hon i sig stora mängder torrfoder varje dag, vilket jag kompletterar med 1-2 portioner kokt fisk (varje eller varannan dag), rå nötfärs och spolade äggulor. Eftersom avlade kattraser har ett kortare livsspann har jag gett mig själv uppdraget att genom bra kost som inte långsamt bryter ner njurarna (hej whiskas), och mycket motion utomhus (åtminstone mycket för att vara en framavlad prydnadskudde) försöka förlänga den något. Jag sitter vettskrämd uppflugen vid barbordet mellan sovrummet och köket och ser hur hon långsamt förvandlas till ett hungrigt monster, ’bout to kill.
Funny story: en bekant till mig besökte två vänner som just fått barn. Innan han presenterades för den nyfödda slet de stolta föräldrarna fram sin nyinköpta Simon’s Cat in his very own book av Simon Tofield – ”vi bara måste få visa dig den här först!!”
För dig som vill utveckla din purrfect pitch så finns Simons katt även som Iphone App.
”Cat Man Do”
”Let me in”
in other words ♥
Early tomorrow my cat’s having surgery. To calm her down, I’m making her watch Simon’s Cat, over and over again.
