Midsommarinlägg, mer för naturbildernas skull än för själva midsommarens. Här står jag på båten från Stavsnäs, på väg mot det überidylliska Sandhamn of overpriciness. Där roade jag mig mest med att vara låtsat besvärad av luften under klänningen och ett tafatt försök att leka roliga reselekar med P, vi kommer dock nog aldrig bli så lättsamma personer som kan genomföra sådant korrekt och utan spill.
Ovan ett av de vackraste husen jag någonsin sett! Jag är väldigt svag för hus med drag av institutionsbyggnad. Kunde inte riktigt bestämma mig för om jag vill 1) bo där, 2) ha översta våningen som ateljé 3) bli inspärrad där men med tiden få tillåtelse att bevista gården, beroende av hur väl jag uppfört mig. Vilket påminner mig om att jag borde fotografera mina föräldrars hus, som snart fyller 100 år. Det är nästan aldrig några påskkärringar som vågar sig dit, eftersom det har så svåra fönsterluckor.
Lyckades föreviga faktumet att det förekom lunch innan vi somnade på stranden, vilket jag romantiserar något enormt.
Idag föddes en ny vals. Kan definitivt firas genom inköp av svenska utgåvan av Julie Burchills Sugar Rush, översatt av benknäckaren herself. Episkt!
Charles Conder: “A holiday in Mentone” - c.1888 – olja på canvas, – Adelaide, Art Gallery of South Australia
Winslow Homer: “Summer night” - 1890 – olja på canvas, – Paris, Musée d’ Orsay
Clifford Ross: fotografi ur ”Hurricanes”-serien, omslag till ”The Boat” av Nam Le. Se samtliga här.
En mental anteckning över dagen då jag och en ny vän strosade på stadsön där jag bor och låtsades att vi var på rivieran under den årstid då de vitkalkade hyreslägenheterna flämtar för att få plats med alla sina giriga gäster och kaffet är dyrt, åt förlorade pannkakor med blåbärsgrädde, inte läste i våra romaner och badade från bryggan. När jag kom hem läste jag Therese’s drabbande text om Grace Kelly flera gånger och dubbelkollade flygbiljetterna till Sorrento. Trippelkollade. Fippelkollade!
baddräkt : Noa Noa SS10
temperatur i vattnet : 16°C
… ett ord ur Yaghanspråket från Tierra del Fuego, som anses vara ett av de svåraste orden att översätta. Det beskriver ”den blick som delas av två personer som bägge önskar att den andra ska initiera någonting som bägge känner ett begär till, men som ingen av dem vill påbörja”. Jag undrar om det händer ofta där.
update: det finns tydligen bara en människa kvar som kan tala Yaghan. Det är poesi!
Hade egentligen tänkt skriva någonting om en revolutionär politisk och konstnärlig strömning under 50-60-70-talen i Frankrike, men det är ju svårt att inte istället uppmärksamma Liljevalchs nya utställning ”Eljest”, och likheten dess loga har med klubben ”Eljest”:s som jag hjälpt några vänner att anordna ett par gånger det senaste året. Bon!
Dress Rehearsal
Watercolor, 2010
50 x 40 cm
view on official site
