Egentligen har jag antagligen mycket att skriva om förra veckans utställning, men någonting säger mig att det inte kommer att fastna här. Främst för att jag inte vill framstå som gnällig när jag reagerar med att bli ledsen när bra saker händer. Jag har aldrig varit bra på att tajma rätt känsla till rätt tillfälle. Två av mina akvareller har redan blivit sålda och jag har en sådan bedövande separationsångest från dem att jag nog gör bäst i att inte vräka ut den här. Förhoppningsvis kommer jag kunna glädjas åt detta inom kort.
Fick sällskap av ett fint gäng på torsdagens pre-vernissage. Tack Emil, Philip♥, Kristoffer och David för en klarsynt och opretentiös kväll!
På fredagens offentliga vernissage kom föräldrarna, en svärförälder och malmöiten Anna – som spred sin allmänna skön- och klokhet. Min klarsynthet blev något grumlig och risken att vi blev pretentiösa ökade helt klart, men det gjorde ingenting. Jag hann även få på mig en ny klänning från Stop Staring.
Mitt mest bestående intryck av utställningen är dels viktiga samtal med både vänner och främlingar som mest rört mig själv och det jag håller på med, och dels rörigheten/mångfalden i det som visades, call it what you like: den liknar inte någon annan utställning jag besökt då den inte har ett gemensamt uttryck vid sidan av verkens samtida produktion. Jag fotograferade ett urval av de konstverk jag fastnade för litet extra, av olika anledningar…
Det verket jag tveklöst håller närmast hjärtat gick tyvärr inte att fånga på foto: den 6 min långa animationen ”Granar och tallar” av Lars Hedelin som projicerades över en hel vägg. Den fantastiska skenande miljön går tack och lov att se på hans hemsida, även om den gav en helt annan upplevelse i ett större och vildare format. Vidare var Jonathan Knapes dvd-installation ”Parafresk 1.0, The Syndics of the Goldsmiths’ Guild” väldigt fin och underhållande, och går att köpa här, tillsammans med andra varianter.
Ett av utställningens största verk, ”Till mamma, pappa och mina två bröder Kap V” av Aida Chehregosha, examensarbete från Konstfack.
Detalj ur ”Prinsens dröm” av Jan Tigerstrand. Oljetriptyken var imponerande på många sätt, men personligen fastnade jag själv främst framför den lilla silverkulan (?) som avspeglar vad som händer i den delen av rummet som åskådaren inte ser.
”Lägenhet” (minns ej numrering) av Helga Bärnarp. Jag älskar det här. Kunde inte låta bli att tänka litet på Nina. Ornamentik och lapptäcke möter vindlande korridorer, dörrar, perspektiv som gör mig nästan salig. Skulle vilja ha tavlorna (de var tre stycken i liknande stil..) upptryckta på tyg att klä in väggarna i och få helt nya kvarter.
Ännu mer byggnation, perspektiv, dörrar och rum att förlora sig i. ”Finding my way in” av Luise Sejersten.
”Beyond the Walls II” av Lina Jaros.
”Beyond the Walls I” av Lina Jaros.
T.v. ”Mouths to feed” av Anna-Karin Brus, och t.h. en skulptur som jag tyvärr inte hittat vare sig titel eller upphov till. Kanske ett spöke…
Samuel Ramnek Petri visade fem fotografier av actionfigurer.
”Monk on the beach I, II, III” fotografier av Leo Thafvelin (ett efternamn jag inte skulle tacka nej till!) baserade på Caspar David Friedrichs berömda ”The Monk by the Sea” (målad 1808-1810). Generellt tycker jag att det är svårt att förhålla sig till både målningar och litteratur som är baserade på tidigare konstverk/litterära verk. Ibland kan det bli alldeles strålande, såsom exempelvis Strändernas Svall av Eyvind Johnson, som jag hoppas alltid kommer att vara en av mina favoritromaner. Flera andra klassiska konstverk apostroferades på utställningen, såsom Leonardo da Vincis muralmålning ”Nattvarden”, Alexander Roslins ”Damens med slöjan” och hötorgets familjäre fiskargubbe.
in other words ♥
Some photographes and thoughts after visiting the pre-vernissage and the vernissage of the show were three of my watercolors are currently displayed. So far, two of them have been sold, and even though I know it should make me happy…at the moment I miss them terrably. I’ll probably write about it when I’ve had some time to collect my thoughts. During the last couple of days I’ve enjoyed some important conversations with both friends and strangers about my own and other’s art – which is what I hopefully will remember the most.
