Igår överraskade P med ett förstoringsstativ/glas som jag kan använda när jag målar detaljer. Om jag ska måla av någonting kan den även hålla i fotografier o dyl. Det känns nästan som att den har en egen personlighet!
Obehagligt.
5 kommentarer »
RSS för kommentarer till det här inlägget. Trackback URL
Den är ju rad! Som en liten robot! Och den kommer att börja kommentera vad du gör. ”Hörru Sofie, där tycker jag att du kan lägga lite mer skugga” ”Var du inte lite slarvig här i hörnet?”
Kommentar av Moa — mars 12, 2010 @ 14:55
Hihi, ja den är hemskt sweet. Jag kommer att bli ‘den där galna bruden som pratar med sin katt och sitt förstoringsglas hela dagarna’.
… I can live with that! Och vad pratar du med nuförtiden? Parfymer?
Kommentar av S — mars 12, 2010 @ 15:05
Den är ju nästan lite steampunkig, hade den varit lite rostig kunde den varit precis som hämtad ur filmen 9. Jag gillart. För det är lite läskigt.
Kommentar av Nathalie — mars 13, 2010 @ 02:13
Jag tänkte också steampunk! Och 9! Den känns litet hjälplös på något sätt, som om den behöver mig. Hm..
Kommentar av S — mars 13, 2010 @ 09:07
Jag inte bara pratar med parfymer, jag dansar med dem också! Och YLAR.
Kommentar av Moa — mars 15, 2010 @ 01:00