Sju liv, nio böcker. Mind you, kids. Imorgon går startskottet för sommarlånen.
Det tog mig en hel kväll att ta mig över och igenom – inte förordet (det finns inget) eller första uppslaget i Darling River, utan – den textade insidan av pärmen. PÄRMEN. Läste det om och om igen. Där har Stridsberg diktat en egen encyklopedi, relaterad till romanens innehåll, med uppslagsord och begreppsförklaringar över sådant som döden i barnsäng, döden, underjorden, den första tiden, begärets melankoli, fotografiet och ljusets flykthastighet, försvinnandets estetik, teorin om spegelparadoxen, m.fl.
På fredag ska jag sätta mig på 06.00-tåget mot Göteborg och gå på min sjunde begravning, den första jordbegravningen. När den tropiska hettan fortfarande slickade Stockholms bleka gator hade jag en irrande tankegång om att katter sägs ha sju liv = sju liv equals sju stycken begravningar = equals att nu blir det inga fler begravningar för mig, brunnen har sinat, ingen mer kommer att dö. Jag fylldes därefter av en idiotisk glädje, det kan kanske ha varit det mest anmärkningsvärda uttrycket för naivitet från min sida på väldigt, väldigt länge. Jag välkomnar det.
Stridsberg skriver ”Vi ger oss av ensamma och har därefter inte någon möjlighet att återvända och ställa saker till rätta. Förutsättningar för människans överlevnad är förmågan att förtränga detta absoluta villkor och skjuta bort tanken på alla de som försvinner omkring oss. Oförmågan att ingripa till hjälp för andra levande varelser har alltså sin naturliga förklaring i driften att förbli levande.” Precis som alla andra måste jag skriva att jag precis som alla andra älskar älskar älskar Nabokovs historia om Dolores Haze och Humbert Humbert, framför allt för att jag inte tycker att det finns någonting mer lockande än författare/konstnärer som i sin litteratur/konst helhjärtat lyckas göra ett särskilt sällsynt och/eller ”förbjudet” perspektiv giltigt, som får mig att sluta ifrågasätta och istället se och känna och lukta på ett liv som jag aldrig annars skulle ha möjlighet/lust att närma mig på annat sätt. Någon som går all-in, utan att bara ha en särskilt begåvning när det kommer till att återge förlopp. Men Nabokovs solsida måste precis som majvärmen vända blad för nya svenska författarmoln, åska, aska och smuts.
