Idag fick jag ett samtal från Japan om att jag fått en ateljéplats i Platform Stockholms nya ateljékollektiv. Jag har funderat på det länge, att jag behöver någonstans att ta vägen när jag sitter och målar – vilket jag hoppas ska motivera (läs. tvinga) fram någon sorts effektivitet. Med fuktig överläpp brukar jag läsa böcker, krönikor och bloggar om/av människor som – jag tycker inte om uttrycket, men – ”kastat sig ut”, alltså satsat på det de älskar att göra så till den milda grad att de faktiskt har någonting att förlora på det. Än så länge har jag inte gjort det. Jag må ha intalat mig det, men så är inte fallet. Det är heller inte det jag är på väg att göra, även om jag dunkar min egen rygg för tillfället. Men att spendera mer på hyran av en ateljé än vad jag lägger på min bostadshyra innebär givetvis något sorts risktagande, vilket gjort att jag vaknat vissa nätter av att käkarna låst fast sig och med en järnaktig smak i munnen. Jag är rädd för att investera i mig själv, det går långt tillbaka. Men: det är inte ofta jag stoltserar med att ha kommit till någon sorts insikt, men när jag väl aspirerat på ateljéplatsen så insåg jag att pengar spenderas på de mest löjliga saker, som sedan motiveras med att ”det är en investering”, när jag började gå igenom alla gånger jag hört det så blev jag illamående. What if jag investerar i det här, utan föreställningen att det ska betala sig – på en gång, eller överhuvudtaget någonsin. Jag vill göra någonting ogenomtänkt, och jag vill att det ska kännas ungefär som när man beter sig illa på ett släktkalas – även om jag väl knappt någonsin gjort det.
* * *
Lånade f.ö. fyra st böcker idag, inför påsken:
Bengt Böckman: Synvillor och tidsbilder, en monografi av Jan Torsten Ahlstrand. Skulle egentligen hämta en översikt över popkonstens utveckling (eh…) åt en låntagare (gymnasieelev), när jag av misstag tog fram denna bok och kände en nästan smärtsam samhörighet med Böckmans grafik, temperamålningar och akvareller. Vissa motividéer som jag burit på själv de senaste månaderna bekräftades på varje blad på ett sådant sätt att jag nästan skäms. Nu vet jag knappt hur jag ska gå vidare, får be att återkomma. Många av Böckmans målningar är inspirerade av Capri – jag inleder fas 1 i övertalning av snar semesterresa dit. Åh! Åh! Åh!
Isleken, av Christian Peters. Lånade den uteslutande eftersom jag älskar Isslottet av Tarjei Vesaas, och titlarna korresponderar ju tydligt. Att den sedan tycks vara ”en brutal saga med drag av mysteriespel och spökhistoria som utspelar sig den rekordkalla vintern år 1740 vid hovet i Sankt Petersburg”, att ”blod, brustna spinetter, en död elefant och medeltida bestraffningar hör till intrigen”, att ”språket är fyllt av poetiska kvaliteter och tjechovska stämningar” och att ”det är en roman som gränsar till både kammarspel och opera” … gör heller inte saken sämre.
”Och allt är förvridet”, av Emma Ångström, eftersom mitt förhållande går alldeles för bra, eftersom alla säger att den är så bra, och eftersom nästa gång jag har turen att träffa på Emma så måste jag ha någonting bättre att haspla ur mig än att jag ”gillar din blogg”. Allvarligt talat.
Frances Del 1, av Joanna Hellgren, eftersom Frankrike har en fantastisk serieutgivning och på omslaget är lilla Frances omgiven av vinthundar.
Bilderna är lånade från Bengt Böckmans hemsida. Han har även en utställning i Lund just nu, som jag definitivt skulle se om jag bodde i närheten.
in other words ♥
Today, I got a phonecall from Japan, about the fact that I’m going to rent a studiospot of my own at Platform Stockholm. I’m surprised, anxious and happy about it, although it’s domed to bring me some financial shortcomings in the nearest future. Then, I discovered Bengt Böckman, whom I from now on idolize.
