Tittar på SPUNG för andra gången, sedan det gick på tv 2002-2003, medan jag målar. Kommer till insikt om att jag denna gång blir djupt förälskad i Kim, istället för tråkige självupptagne Melas med alla sina plattityder och stafflier. För det är viktigt det där, vem man är kär i i tv-serien man tittar på, kommer nog aldrig sluta vara extremt viktigt tyvärr.

Mvh,

In Treatment

Ett halvårs ineffektivt arbete är färdigt: mår som jag förtjänar, är vad jag äter.

Igår valborgstalade denna person innan brasan på Skansen tändes, och slog då rekord i antalet använda metaforer och floskler på kortast möjliga tid inför störst antal barnfamiljer. Till en viss gräns kan jag tycka att det är okej, jag är med på att det är ”skönt att vintern är över”, att det är ”skönt att det är vår nu” och även att det är ”skönt att sommar snart är här”. Jag kan även skriva under på att ”när sommaren är här så kommer hösten och sedan vintern tillbaka ännu en gång”. Jag misstänker att han har denna komposition som mobilsignal, den avspeglar väl hans relation till årstidernas kronologiska gång. I övrigt tyckte han att det var relevant att tala om vinterns massförstörelsevapen, istapparnas spjutspetsar, och de av Djävulen och Krösus kontrollerade elbolagen. Samt understryka hur tryggt det är att vi har FN-soldater som kan strida mot ”de onda krafterna i de länder där mörkret tagit över, så att vi kan utkämpa våra egna strider på hemmaplan” (obs, citerar nu ur minnet, men överlag var han så förtjust i ljus/mörker-motsättningen att jag undrar om han ens kan stava till postkolonialism). Våren är ju sexig så det talades även om vårens sköte, att skjuta sina pilar, kärlekens krigare, om bröst och konformer, och om långa spiror. Sedan sjöng Patrik Isaksson om villalån, och berättade vidare att han en gång spåddes en lovande framtid.