On the matter of ‘semester’



Lysande utsikter, Sorrento, 2010
Dessa fotografier är från förra sommaren, under min semester i Sorrento, Ravello och på Capri. När jag kom hem redigerade jag mina bilder för att ladda upp här, tog 4ans buss till Skanstull för att köpa Thereses bok, läste den första halvan, tittade på ett avsnitt av True Blood, och sedan ringde min pappa och övrigt är historia. Så ingen bilder blev upplagda och inga historier berättade, även om jag tror att åtminstone några personer som läser denna bloggy skulle haft roligt åt dem. Exempelvis en historia om ett farsartat gräl mellan två Lonely Planet-recensenter och en restaurangägare i Sorrento, besök på akuten och ett försök att få klä av mig inför en katolsk läkare (misslyckades totalt), och bilder från jordens kanske vackraste plats (Ravello).
Jag har alltid varit fixerad vid tanken på att åka på semester, och härleder det till min uppväxt i villaområde som sparar för att åka bort och klaga på maten någon annanstans, och min barndomsfixering vid Apollokatalogen, Fritidsresorkatalogen, alla de där andra turkosa, orange, vaxade tunga katalogerna som började dimpa ner i brevlådan runt påsk och som sedan praktiskt taget åts upp under kommande månader. Jag brukade strö ut dem framför mig på golvet i mitt rum och sedan gå igenom dem med största noggrannhet, läsa hotellbeskrivningarna som om de vore bibliska skrifter. Poängsätta poolerna efter hur pass självklara de kändes. När personer jag känner som pluggar till bibliotekarie säger att de älskar att lukta på böcker, att ta på dem, att ha dem omkring sig så blir jag alltid väldigt illa till mods, och tröstar mig genom att tänka på mina älskade kataloger. Jag gillar inte böcker så mycket alls, egentligen. Ibland står det väldigt bra saker i dem.
-> Venezia, biennale -> Mali Lošinj -> Pula -> Way out west -> fortsättningen på resten av mitt så kallade liv …

Dr Munthe fick denna skulptur föreställande Hermes av borgmästaren i Anacapri, som tack för hans arbete i att bistå koleraoffer. Statyn är en kopia av en skulptur som finns på Herculaneum. Villa San Michele, Capri.
4 juli
So far, so good.
Nu är de stora färgfälten avklarade, och jag ska sitta i några dagar med nya fyrkantiga penslar och en massa vatten och försöka luckra upp flammiga partier, hårda kanter etc. Perspektivet är litet väl … och jag kan till och från känna mig litet rädd för att det ser ut som en bildelev i 1a gymnasieklassen som precis har lärt sig perspektiv och bestämmer sig för att gå all in, och sedan spara ut sin lugg och skaffa kontaktlinser. Men på sätt och vis är det också precis så det förhåller sig nu.
Träffade flammande A i helgen, som sade att hon blir så nervös av de work in progress-bilder jag postar här. Jag kan inte annat än att hålla med.






