Work in progress.
7 september
Så här kan det se ut när man i skär sönder en målning man arbetat med i två månader. Och med man så menar jag jag, och med skära så menar jag klippa sönder mitt i natten med den kökssax man, alltså jag, hittade i ateljékollektivets kök.
* * *
Jag har just nu så trött och stressad att jag då och då under dagarna checkar ut, mentalt. Tappar hår också, har jag märkt, vilket ger en jobbig kombination av att dels vara för trött och stressad för att bry sig (mig, jag) om hur man ser ut, och samtidigt vara helt fixerad vid det då det är så tydligt indikerande på stressen och tröttheten. Jag har läst på en blogg att det är bra att smörja in sitt hår med olja från avokado, så det ska jag göra, kanske nästa månad. Jag har tänkt mycket på samtidens exotiserande av stress, personer som i skrift eller muntligt uppger att de ”alltid är på jobbet” eller att de ”jobbar jämt”, och har till och från försökt att exotisera det själv genom att tänka så stereotypa tankar om min situation som jag möjligtvis kan komma på. För att ta mig hem när jag är riktigt trött brukar jag exempelvis tänka ”jag har vita mockaskor med utstansade hål och jag är på väg hem från jobbet och snart blir det mörkt”.
Just nu arbetar jag på tre olika arbetsplatser, skriver min examensuppsats om yttrandefrihetskommittéens betänkande, nätpolitik och internetfilosofi, samt undervisar i piano en kväll i veckan, med tillhörande förberedelse. Vid sidan om konsten då alltså. Jag tänker tillbaka på när jag bodde i en mycket mindre stad, hade mycket färre vänner än vad jag har nu, pluggade lika mycket men inte hade något jobb, eller för den delen var intresserad av måleri med samma ambitioner som jag är nu. Vad gjorde jag? Vad fyllde jag mina dagar med? Jag kan inte för mitt liv konfrontera den tanken. Jag minns att lägenheten var stor och stökig, för städade gjorde jag tydligen inte. Jag måste ha använt Internet väldigt mycket.
* * *
I oktober släpps essäboken ”BOKEN & BIBLIOTEKET”, vari Rasmus Fleischer utforskar litteraturens framtida topografi. Mycket fräscht! Min personlige man P står för formgivningen: Omslagen kommer att präglas, och partiellackas på vissa ställen för att öka känslan av en bok, samtidigt som det också skapar den distans som tas upp i texten, mellan original och kopia.
Värt att tillägga är att Fleischer gjort en lista över egennamn som dyker upp i boken, där Ps namn är högst upp i listan som har Gud på tredjeplats – en enligt mig lämplig indikation på hans allmänna storhet. HJÄRTA HJÄRTA HJÄRTA
.
fint!
On the subject of män som gör bra saker (Rasmus, P – och Gud alltså) så råkade P valsa in på en marknadsföringskampanj för Köpenhamn med det litet olyckliga namnet cOPENhagen, som ett resultat av det upprättades istället spegeldomänen CLOSEDhagen. Jag skulle vilja se fler spegeldomäner, tror det vore underbart.
4 juli
So far, so good.
Nu är de stora färgfälten avklarade, och jag ska sitta i några dagar med nya fyrkantiga penslar och en massa vatten och försöka luckra upp flammiga partier, hårda kanter etc. Perspektivet är litet väl … och jag kan till och från känna mig litet rädd för att det ser ut som en bildelev i 1a gymnasieklassen som precis har lärt sig perspektiv och bestämmer sig för att gå all in, och sedan spara ut sin lugg och skaffa kontaktlinser. Men på sätt och vis är det också precis så det förhåller sig nu.
Träffade flammande A i helgen, som sade att hon blir så nervös av de work in progress-bilder jag postar här. Jag kan inte annat än att hålla med.
23 juni
Skåda min nya livräddare, Colourless Art Masking Fluid från Windsor & Newton, en färglös latexgummi i vätskeform som maskerar detaljerade partier från att påverkas av färg och vatten. Jag knyter an mycket starkt till denna vätskevän, och tänker att mitt liv hade sett helt annorlunda ut om vi träffats för kanske 2-3 år sedan. Den sparar så mycket tid genom att kunna vara vårdslös med färgen, samt ger fina, markanta kanter mellan färgfälten.
Min älsklingspensel i mårdhår.
Den centrala färgen för denna målning är mint-grågrönt / vintergrönt, med accenter i rödbrunt och blått.
Latexvätskan är svagt ljusgul och appliceras på de områden man vill skydda. Eftersom jag är världens sämsta akvarellist, och har skissat i blyerts direkt på pappret istället för att kalkera, håller sig vätskan väldigt bra inom de skissade fälten. De fält jag vill skydda kommer att föreställa avtryck efter målningar på väggarna, och var mycket jobbiga men roliga att skissa pga det svåra fågelperspektivet.
När latexet stelnat målar jag som vanligt, men litet vårdslösare och försöker se till att färgen blir någorlunda jämn. Låter torka. Drar sedan bort latexfilmen som bildats. Detta är ungefär lika roligt som att smälla förpackningsplastbubblor eller att hänge sig åt en annan persons porer.
Resultat.
19 maj
Ovan ses skissen till min nya målning (ca 60×85 cm) som jag jobbat intensivt med den senaste veckan. Med tanke på min tidigare ”takt” så är jag förbluffad över hur fort det har gått denna gång: max 3-4 dagars normalt arbete. Om någon fotokunnig person har tips på hur man på bästa sätt fotograferar blek blyerts, så tar jag ödmjukt emot det.
Motivet är interiören i ett relativt institutionellt hus, som tidigare innehållit en privat konstsamling, som i motivet håller på att monteras ner. Just nu arbetar jag med att rent matematiskt förstå hur jag ska måla en mängd bleka avtryck i tapeten efter att målningar har avlägsnas, med tanke på den knepiga vinkeln ovanifrån. Det kommer även att förekomma ett antal personer i målningen, dels två män som arbetar med att bära ut en skulptur, och dels en vän till mig i förgrunden.
