Whenever you land on an unowned property you may buy that property from the Bank at its printed price.
You receive the Title Deed card showing ownership; place it face up in front of you.
If you do not wish to buy the property, the Banker sells it at auction to the highest bidder.
The buyer pays the Bank the amount of the bid in cash and receives the Title Deed card for that property.
Any player, including the one who declined the option to buy it at the printed price, may bid. Bidding may start at any price.
Tanken bakom denna regel är delvis att göra spelet snabbare, då användningen av den ger resultatet av att gatorna snabbare blir sammanlänkade vilket möjliggör att spelarna kan börja bygga hus och hotell – vilket leder spelet in i sin slutfas. Tanken är också att öka interaktionen mellan spelarna: regeln tvingar dem att bluffa på ett lämpligt sätt för att köpa en fastighet under marknadspriset, samt att lura en annan spelare att köpa en fastighet över marknadspriset. Den övergripande motivationen bakom regeln är att höja graden av skicklighet som krävs för att spela spelet, då det nu är mindre beroende av tur och mer beroende av spelarnas förmåga att lura, bluffa och hantera de andra spelarna. Att bluffa har alltid gjort mig väldigt nervös, trots att jag är väldigt bra på att ljuga. De första gångerna jag spelade poker vann jag exempelvis över väldigt erfarna spelare. Men jag är inte särskilt stolt över det.
Varför appliceras denna fundamentala regel så sällan? Särskilt då en av de vanligaste invändningarna mot att spela monopol är att spelet aldrig tar slut.
För det första tänker jag mig att man sällan faktiskt läser monopolreglerna, utan det är någonting man lär sig muntligen under sin uppväxt, en delad kultur. Egna regler förekommer inom många spel, men jag har litet svårt att förstå varför mänskligheten efter att spelet premierades på 30-talet tog ett kooperativt beslut att överge vissa regler vilket skapar en längre speltid. En idé som diskuteras i spelforum är att mer professionella spelare tenderar att tilldela spel med en intrikat uppsättning regler högre status i jämförelse med spel med enkla regler. Men Monopol, sina intrikata regler till trots, spelas i första hand av familjer och det finns således en stor risk att exempelvis den ”bortglömda” regeln skapar konflikter:
Man kan exempelvis tänka sig att två föräldrar (F1 och F2) och två barn (B1 och B2) spelar monopol. B2 behöver Karlavägen för att komplettera sitt set av gator. Istället hamnar B1 på Karlavägen. Här kan två resultat uppstå:
A) B1 köper Karlavägen, vilket gör B2 olycklig och vansinnig bortom sina sinnes fulla sans.
B) Barn1 köper inte Karlavägen, vilket innebär att B2 fortfarande har möjlighet att köpa den, vilket gör hen litet glad.
Uppenbart är att A) kommer att uppröra B2. Men upprördheten kan rationaliseras hos barnet: B1 stal inte B2:s egendom, istället var det så att tärningarna gynnade B1. Visserligen finns det ju barn, och vuxna, som anser att även slumpen är orättvis, men det är svårt att argumentera för.
Om familjen istället spelade enligt de korrekta reglerna och B1 hamnar på Karlavägen, som B2 fortfarande vill köpa, så kan följande hända:
A) B1 köper Karlavägen, och gör B2 olycklig och vansinnig bortom sina sinnes fulla sans.
B) B1 köper inte Karlavägen, och den auktioneras istället ut. B2 lyckas köpa den, vilket gör att hen upplever stor lycka och det börjar snöa regnbågar och det finns inte längre några krig i världen.
C) B1 köper inte Karlavägen, och den auktioneras istället ut. Ett våldsamt budkrig uppstår mellan B2 och F1, vilket slutar med att F1 vinner och B2 blir olycklig och vansinnig bortom sina sinnes fulla sans. F2 ger då F1 en blick som säger någonting om att de inte kommer att idka samlag senare under natten, och spelet lamslog kontinuerligt under hela kvällen. Eventuellt kan det förekomma beskyllningar om att vissa spelare budger hårdare mot vissa spelare, och att det finns pakter dem emellan.
Man kan TA på stämningen. Vilken regel använder de!?
Någonstans på vägen utelämnades regeln som gör att spelet visserligen blir längre, men som även tillåter F1 och F2 att slippa lära B1 och B2 hur man handskas med personliga konflikter och vendettor, samt orättvisan i att någon alltid kommer att ha större finansiella möjligheter. Man undviker även väldigt tydligt spelets själva syfte – monopolet, men även risken att flera av spelarna väldigt tidigt i spelet blir så pass fattiga att de nästan bara sitter och tittar på. En vän till mig drog parallellen till familjens politiska orientering, och jag är inte blind inför att det kan vara av relevans. När jag växte upp användes ej de korrekta reglerna och på sätt och viss kan jag tycka att det är trevligt att jag slapp duka under för exempelvis min pappas budgivning. Samtidigt var jag barnet som hatade när mina föräldrar eller andra äldre medspelare valde att inte knuffa undan min pjäs om vi hamnade på samma fält i Fia med knuff. Jag vill relatera det till de föräldrar som väljer att sätta sina barn i skolan vid sex års ålder eftersom de är redo nu, vilket jag vet att min mamma övervägde eftersom jag utvecklades väldigt fort – men sedermera valde att låta mig vänta eftersom hon ville låta mig vara barn så länge som möjligt.
När man spelar med originalreglerna minskar möjligheten att göra engagerade val, och det största handlingsinitiativet går ut på att köpa/inte köpa, och det ses generellt alltid som bättre att köpa än att inte köpa. Frågan är om man då inte spelar främst för det rena nöjet att rulla två tärningar om och om igen? För att associera till gatornas närmiljöer? Jag minns att jag och mina vänner satte stor prestige i vilka gator vi köpte först. En tankegång jag stötte på i ett diskussionsforum är att Monopol fungerar bättre som performancekonst än som spel. Jag tilltalas av det.
Jackie DeShannon och George Harrison spelar Monopol under Beatles turné i USA, 1964.
